Talangjakten - Kapitel 8
Efter allihopa hade sjungit klart, fick vi gå ut. Men Marie stannade mig, den där Isabelle och de tre andra tjejerna.
”Kan ni stanna en stund, flickor?”
Ingen sa emot, utan stod kvar vid dörröppningen. ”Var det något du ville?” frågade Isabelle.
”Ja, faktiskt”, svarade Marie och log. ”Sätt er ner.” Vi alla gjorde som hon sa. Alla såg nog minst lika förvirrade ut. Marie stängde dörren och såg först ner i golvet, sedan på oss. ”Jag har idag hört er alla sjunga, och jag vet vad ni har för talanger. Lite förvånad att jag inte hittat er tidigare... Hur som helst. Jag undrar om ni skulle vilja vara med i en talangjakt?” Hon log lite bredare än tidigare.
Ingen sa något på en gång. ”Vart ligger den då?” frågade hon med dom turkosa ögonen.
”Jadu, Louise, den ligger här i stan bara.” Hon såg på var och en. ”Så... Skulle ni vilja försöka?”
Vi såg på varandra. Jag kände inte igen någon utav dom, och nu ville Marie att vi skulle sjunga tillsammans på en talangjakt...?
”Är ni med eller?” Maries leende hade blivit mindre, men hon hade höjt sina ögonbryn och såg på oss med en hoppfylld blick.
”Eh”, började jag, ”jag vet inte ens vilka de är...”
”Åh. I alla fall; det här är Liza, Isabelle, Alexis och Louise.” Hon pekade på var och en. ”Det här är Jennie allihopa”, sa hon och pekade tillslut på mig. ”Är ni med?”
”Vilken låt har du i så fall tänkt?” Isabelle såg mot Marie.
”Jag hade faktiskt tänkt att ni kunde göra What makes you beautiful! Tänkte på det eftersom ni sjöng den idag. Jag frågar en gång till... Skulle ni vilja vara med?” Hennes leende blev större igen.
Vi såg på varandra igen. ”Kan vi få prata en stund?” frågade allihopa i mun på varandra.
Marie ryckte på axlarna. ”Visst, tänk igenom saken ordentligt!”
Vi fem gick ut från rummet och började diskutera...
”Så, har ni bestämt er?” frågade Marie när vi kom in. Hon satt fortfarande kvar på bänken när vi kom in, men ställde sig sedan upp.
Vi nickade. ”Ja, det har vi”, svarade Liza och log lite. Fastän vi varken hade pratat eller ens sett varandra – ovanligt – så kom vi väldigt bra överens.
”Nå?” frågade Marie glatt.
”Vi vill vara med!” sa vi i mun på varandra.
”Åh! Vad roligt!” Marie började hoppa på stället. ”Jag menar... Vinnaren får 5000 kronor till skolan. Om ni vinner, kan vi få dom pengarna och göra om lite på skolan!” Marie log med hela ansiktet.
Vi log tillbaka.” Ska vi träna själva eller med dig?”
”Idag kan ni få träna själva. Men resten av dagarna kan ni väl komma hit när skolan slutar? Jag antar att ni alla slutar samma tid, eller hur?”
”Vilket datum är talangjakten?” frågade jag.
”Om exakt en vecka! Förlåt att ni kanske fått för lite tid att träna men jag hoppas verkligen att det ändå kommer gå bra för er! Eller förresten; jag vet att det kommer gå bra för er!” Hon log brett igen och började hoppa. ”Och om ni vinner kommer ni få en gratis resa till London – alltså till England – och spela in en låt med någon känd artist!”
”Vem då?” frågade Alexis. Jag såg att hennes ögon höll på att ploppa ut ur hennes huvud. Jag fnittrade till.
Marie verkade inte märka mig, utan suckade. ”Det sa dom aldrig. Men jag antar att ni inte kommer bli besvikna vilket fall! Men hur som helst... Gå hem nu, börja öva in låten och kom tillbaka imorgon för att köra några gånger?”
”Hur ska du göra med musikgruppen då?” frågade Isabelle. Hon la armarna i kors över bröstet.
”Den är bara en gång i veckan och nästa vecka blir det inställt på grund utav eran tävling. Det gör väl inget? Vi syns imorgon!”
”Nej då, det gör ingenting alls. Hej då!” Vi log mot varandra och gick ut ur rummet.
Tänk att mitt liv blev så förändrat, det hade jag aldrig trott. På så kort tid också...
Efter allihopa hade sjungit klart, fick vi gå ut. Men Marie stannade mig, den där Isabelle och de tre andra tjejerna.
”Kan ni stanna en stund, flickor?”
Ingen sa emot, utan stod kvar vid dörröppningen. ”Var det något du ville?” frågade Isabelle.
”Ja, faktiskt”, svarade Marie och log. ”Sätt er ner.” Vi alla gjorde som hon sa. Alla såg nog minst lika förvirrade ut. Marie stängde dörren och såg först ner i golvet, sedan på oss. ”Jag har idag hört er alla sjunga, och jag vet vad ni har för talanger. Lite förvånad att jag inte hittat er tidigare... Hur som helst. Jag undrar om ni skulle vilja vara med i en talangjakt?” Hon log lite bredare än tidigare.
Ingen sa något på en gång. ”Vart ligger den då?” frågade hon med dom turkosa ögonen.
”Jadu, Louise, den ligger här i stan bara.” Hon såg på var och en. ”Så... Skulle ni vilja försöka?”
Vi såg på varandra. Jag kände inte igen någon utav dom, och nu ville Marie att vi skulle sjunga tillsammans på en talangjakt...?
”Är ni med eller?” Maries leende hade blivit mindre, men hon hade höjt sina ögonbryn och såg på oss med en hoppfylld blick.
”Eh”, började jag, ”jag vet inte ens vilka de är...”
”Åh. I alla fall; det här är Liza, Isabelle, Alexis och Louise.” Hon pekade på var och en. ”Det här är Jennie allihopa”, sa hon och pekade tillslut på mig. ”Är ni med?”
”Vilken låt har du i så fall tänkt?” Isabelle såg mot Marie.
”Jag hade faktiskt tänkt att ni kunde göra What makes you beautiful! Tänkte på det eftersom ni sjöng den idag. Jag frågar en gång till... Skulle ni vilja vara med?” Hennes leende blev större igen.
Vi såg på varandra igen. ”Kan vi få prata en stund?” frågade allihopa i mun på varandra.
Marie ryckte på axlarna. ”Visst, tänk igenom saken ordentligt!”
Vi fem gick ut från rummet och började diskutera...
----
”Så, har ni bestämt er?” frågade Marie när vi kom in. Hon satt fortfarande kvar på bänken när vi kom in, men ställde sig sedan upp.
Vi nickade. ”Ja, det har vi”, svarade Liza och log lite. Fastän vi varken hade pratat eller ens sett varandra – ovanligt – så kom vi väldigt bra överens.
”Nå?” frågade Marie glatt.
”Vi vill vara med!” sa vi i mun på varandra.
”Åh! Vad roligt!” Marie började hoppa på stället. ”Jag menar... Vinnaren får 5000 kronor till skolan. Om ni vinner, kan vi få dom pengarna och göra om lite på skolan!” Marie log med hela ansiktet.
Vi log tillbaka.” Ska vi träna själva eller med dig?”
”Idag kan ni få träna själva. Men resten av dagarna kan ni väl komma hit när skolan slutar? Jag antar att ni alla slutar samma tid, eller hur?”
”Vilket datum är talangjakten?” frågade jag.
”Om exakt en vecka! Förlåt att ni kanske fått för lite tid att träna men jag hoppas verkligen att det ändå kommer gå bra för er! Eller förresten; jag vet att det kommer gå bra för er!” Hon log brett igen och började hoppa. ”Och om ni vinner kommer ni få en gratis resa till London – alltså till England – och spela in en låt med någon känd artist!”
”Vem då?” frågade Alexis. Jag såg att hennes ögon höll på att ploppa ut ur hennes huvud. Jag fnittrade till.
Marie verkade inte märka mig, utan suckade. ”Det sa dom aldrig. Men jag antar att ni inte kommer bli besvikna vilket fall! Men hur som helst... Gå hem nu, börja öva in låten och kom tillbaka imorgon för att köra några gånger?”
”Hur ska du göra med musikgruppen då?” frågade Isabelle. Hon la armarna i kors över bröstet.
”Den är bara en gång i veckan och nästa vecka blir det inställt på grund utav eran tävling. Det gör väl inget? Vi syns imorgon!”
”Nej då, det gör ingenting alls. Hej då!” Vi log mot varandra och gick ut ur rummet.
Tänk att mitt liv blev så förändrat, det hade jag aldrig trott. På så kort tid också...
Kapitel 8 är nu ute! Kände mig lite taskig som inte lagt ut något på några dagar, sååå... Här är det! What do you think guys? :)
Tråkigt? Borde hända mer? För mycket prat? Säg mig vad ni tycker! Blir bara glad över era kommentarer... :3
MinBlogg ♥
Kommentarer från er söta läsare.
» isabelle
jag tycker den är skit braaa !!!
» mailn
asssssbraaaaa
» Liza :)
alså du skriver värkligen bra!!
skriv mer :D det är så roligt att läsa när man själv är med hahah :)
» emma
du borde skriva och lägga ut oftare för tex som jag kollar om du har lagt upp varje gång jag är på datorn men man tröttnar efter ett tag att kolla om du har lagt upp något du kan nog tappa läsare på de
men du skriver väldigt bra och allt är bra så men uppdateringen är VÄLDIGT dålig ! <3
» Lisa
jättebra :]]
» Le me ~
Love et!
Skriv meeeeer :D
Trackback